Om att längta hem.
Om kvällarna på mitt rum får jag en sådan hemsk hemlängtan.
Känslan av trygghet lämnar kroppen på något läskigt sätt och jag vill bara
krypa ner i Kims säng, sitta på Saras balkong och äta popcorn eller bara skratta
åt alla problem med Felicia. Krama farmor, titta på Albin och glömma allt om att vara vuxen,
prata killar med Samuel eller lyssna på Abba med Oliva. Lyssna på Lovisas prat om hästar och
kompisar, sova i mitt rum eller åka bil med Jonas.
Saker som förgyller livet.
Jag undrar bara när man vant sig på riktigt. När kvällsklumpen släpper. Känner alla här likadant.
Jag tänder rökelser och ljus för att kunna slappna av och sluta oroa mig för att klupen inte ska släppa.
Natten går snabbt och nu ska jag göra min franska läxa innan jag somnar.
